imissyou

Syrran fick en klocka i julklapp och hon hade den på sin högra handled. Mamma sa att man alltid har klockan på vänster sida.
Alltså, vem har sagt att klockan ska vara på vänstra handleden, egentligen? Det är lite kul hur vi människor bara följer dessa "oskrivna regler" som bara finns där ute. Men jag var väldigt nyfiken så jag började läsa om just varför man använder klockan på vänster arm. Faktum är att de som skriver med höger hand ska ha klockan på vänstra handled och tvärtom, just för att det faktiskt ska vara bekvämt att kunna använda den handen som du skriver med utan att klockan skramlar på bordet eller liknande.
Det finns ju även folk som har klockan på insidan av handleden. Det som jag tyckte var väldigt intressant var att det där faktiskt är en militär grej. Militärerna hade klockan på insidan av handleden just för att förhindra solkatt (alltså ljusfläck som uppstår genom reflektion av solljus från en reflekterande yta).

Vilket lärorikt inlägg detta var idag. Klockor är ju fantastiska! :)

Jag tänker inte somna förrän jag skrivit ner det jag vill ha sagt. 
Älskling, vi fann varandras vänskap i mitten under en sommar, endast 12 år gamla.
Från Jönköping till Stockholm, Stockholm till Jönköping. Vem hade anat att två 12 åringar skulle hålla fast vänskapen? Månader passerade och ja, jag älskade dig redan för du var den som väntade på att få prata med mig när du egentligen hade möjligheten till andra saker.
Jag undrar hur många timmar vi spenderade varje dag på att prata om allt. Minns du våra smeknamn? Minns du vår bästa plan om att bryta oss in i ett rymdskepp och åka bort från jorden och upp till stjärnorna?
12 år gamla och fantasifulla som skapade tröst när man inte mådde så bra.
Med tiden förlorade vi 2 år. Två dyrbara år och den här perioden har ingen betydelse längre för du hittade tillbaka till mig.
Att du hade modet att säga hej igen - Du har gjort mig så lycklig.
Idag känner jag lycka och sorg. Lycka för du älskar mig. Sorg för distansen. Det har inte gått en enda dag då jag inte velat vara med dig. Jag hatar att inte finnas där när du sprattlar dina fötter om natten eller inte kunna känna ditt nytvättade hår. Jag hatar verkligen att inte kunna kyssa dig god morgon och godnatt, men framförallt att jag inte kan hålla om dig när du söker den där kramen som får alla bekymmer att försvinna.
Allt du är, var du än är så är en sak säker. Jag älskar dig. Jag älskar dig precis för den du är. Dina målarfärgsfläckar på dina byxor, dina sköldpaddsminer, din värme, din navel, allt med dig är underbart, och allt som är underbart är jag lycklig nog att kalla mitt. Du är den vackraste personen som jag sett och det finns ingen som skulle kunna få mig på andra tankar. 
Min soulie, jag vill dela allt med dig. En säng, ett täcke, kanske ett hus nåndag. Jag kan även se barn med dina vackra ögon och din värme i bilden.
När jag skriver så börjar ögonen svida, jag var så lycklig för ett par timmar sen när du pussade min kind och försökte värma mina frusna händer. Men nu, ensam och kall. Ensam och jag saknar Dig.
Min vän, bästa vän och pojkvän. Med ett öppet brev vill jag att alla ska veta att det är till dig jag gett mitt hjärta till. Du är och kommer alltid att vara mitt skal.

En av mina bästa låtar. Och en väldigt fin video som beskriver något så heligt. Kärlek

Nu är jag tillbaka i huvudstaden, även fast jag just nu befinner mig fyrtio minuter från den festliga stadskärnan.
Det är härligt att komma till Stockholm. Staden i sig välkomnar mig med stressande figurer som rör sig enligt normen, rakt fram eller mot andra hållet; huvudsaken är att man inte går ivägen. Men denna staden har mer än militärt inlärda rörelsemönster. Fantastiska människor hälsar mig välkommen och min älskade springer i min famn så att jag kan sjunka ihop en aning under den tunga packningen.
Även fast det inte syntes så är det väldigt fint att bli hälsad välkommen av kära vänner och älskade. Jag är för avtrubbad av timmarna av resa, konstig sömn och telefonring i byxfickan.
Det verkar dock som om Daniella och jag skall göra mat att stoppa i våra magar för vi är hungriga som riktiga fan. Så jag kan bara hoppas på att ni har något att fylla magarna med. Annars kommer vi gladeligen hem till edra deliciösa boningar, med lite pasta och pesto. Pasta och pesto är gott. Gott som tärnad ost.

 

Han känner hur mobilen vibrerar i sin byxficka. Han vet att det är hon som ringer men ändå bestämmer han sig för att ignorera det och fortsätta kämpa sig fram genom snön som lagt sig så tjockt under dagen.
Han försöker titta framåt men han hejdas av snön som tränger sig in i hans ögon när vinden blåser mot honom.
Byggnaderna runt om honom är sorgsna och gatlyktorna lyser upp den mörka, iskalla natten.
Det finns ingen ute och han hör knappt något ljud, förutom vinden som susar i hans öron. Det enda han hinner se med hastiga blickar innan snön tränger sig in i hans ögon igen är julstakarna som står tända vid alla fönster förutom ett.
Vibrationerna i byxfickan får honom att bli ännu mer ilsken än när han smällde igen dörren mot hennes ansikte och bestämde sig att idag, just idag är lidandet över.
Det slutar att vibrera och han andas tungt och vet nu att det inte finns någon återvändo. Han kan inte gå tillbaka till någon som förstört honom, som ljugit och stulit det lilla hoppet han fick tillbaka efter olyckan.
Han drar sina fingrar mot sitt ansikte och känner ärren. De ärren är det enda hon någonsin gett honom fastän hon lovade att ge honom skydd.
Men idag är det över. Idag förändras allting. Ingen återvändo nu. Inga fler lögner eller tårar. Aldrig mer.
Han fortsätter att kämpa sig fram tills han ser en bänk. Bänken är täckt av snö men han sätter sig ändå och bryr sig inte om att snön börjat smälta och vattnet tränger sig igenom hans byxor.
Han sitter där en stund och vet inte var han ska ta vägen. Allting är stängt och kollektivtrafiken åker inte på julafton och det finns ingen som han kan vända sig till. Mobilen börjar vibrera ännu en gång och han tar upp mobilen ur fickan och ser hennes namn på displayen. Hur kan någon med ett sånt vackert namn vara så ondskefull?
Hur kan någon med så lena händer som en gång smekt hans kropp göra någon illa?

ahhh orkant. godnatt!

Mitt afro höll inte =(

Jag såg filmen Förbjuden Frukt igår natt som handlar om en ung kille, Aram som var med i en verksamhet De tre musketörerna tillsammans med hans 2 barndomsvänner. De tre musketörerna har var sin uppgift. Den ena tar hand om pengar, den andra tar hand om smuggling av narkotika medan den tredje gör affärerna.
I början får man se hur deras kriminella liv började, det var bara ett enkelt rån på en pizzeria men detta ledde till enorma framsteg i det kriminella livet.
7 år senare gör de farliga affärer med maffian utomlands och den ene av De tre musketörerna hamnar i fängelset.
Nu återstår det bara 2 av dem och Aram som gör upp affärer med andra gäng blir utslängd från sin skola. Tack vare sin övervakare får han en ny chans på en annan skola men då måste han ge upp sin verksamhet och börja prioritera sig och sin framtid före allt annat.

Det som jag gillade med filmen var att den utspelar sig i Märsta av killar som hade en låg budget att kunna filma Förbjuden Frukt. Trots det så gjorde de ett väldigt bra jobb måste jag påpeka.
De tar även upp starka frågor som Hur ska jag uppnå mina drömmar?
Hur ska jag lyckas när jag måste offra allt?
Hur ska jag lyckas när jag blev utslängd och inte har någonstans att bo?
Hur fan ska jag lyckas egentligen?

En lång film på 3 timmar var i slutändan värt det för tanken slog mig. Det finns viktigare saker i livet att fokusera sig på. För vissa är varje dag ett krig som de måste försöka övervinna medan andra lever gott. Vissa kanske blir tvingade att leva som de gör medan andra har sin fria vilja. Och något jag känner en stor sorg över är att vissa måste ge upp sina drömmar medan andra har tillgångar till dem.

I slutändan frågar jag mig själv.
Hur fan ska vi lyckas ändra på världen om vi inte kan ändra på oss själva?

Okej jag vet att jag oftast tycker att allt är cheesy. Speciellt amerikanska tonåringar som sjunger om hur kära dem är och så vidare..
Jag kan INTE inte lägga upp denna videon på bloggen. Den måste vara den charmigaste videon jag sett på väldigt länge nu.
Påminner mig även om en sjukt bra film som jag såg för ett par år sedan.
Fan, jag minns inte vad den heter :(

 

Hmm.. Hmm.. Hmm....

Obamas tal om sin mormor/farmor som dog dagen innan president valet fick mig att tänka.
Medan en tår rann ner från hans kind sa han att hon var en "quiet hero", som även finns gott om i USA.
För att citera hans lilla tal om det; "They're not famous, their names aren't in the newspapers but each and every day they work hard. They look after their families. They sacrifice for their children and their grandchildren.."

Det jag tänkt på är alla föräldrar, vare sig man är gift eller ensamstående så har dem en "livsuppgift". Deras uppgift är att försörja sina familjer, precis som Obama sa. Nu så spelar det ingen roll om det var Obama eller någon annan människa som sa det, även om han är en väldigt bra talare så var det innehållet jag fastnade för.
Jag tänkte på hur stort ansvar det är att ta hand om en familj, speciellt när man är ensamstående.
Det är lite skrämmande faktiskt, att vara ensam i det hela.
Men alla föräldrar där ute som kämpar varje dag från morgon till kväll, kväll till morgon är i mina ögon hjältar.

Äsch..

DO YOU LIKE PANCAKES?
YEAH WE LIKE PANCAKES!
Next => Pannkakor

P.S
Virus på datorn. Jävla skit.

Helg helg helg.. Den här helgen har varit skön då jag inte gjort något alls. Jag har sett ett par filmer such as I am Sam, Big fish och I love you, man. Jättebra filmer.
Snart börjar The Pursuit of Happiness. Jag tror inte att jag kommer gråta mer ikväll, orkar inte få salt i munnen.
Okej fyra minuter kvar! OMG!! Jag vet inte vad mer jag ska säga?
JO!
Det är så här. Man ska inte alltid tro på det man hört och läst. Jag läste nämligen att sköldpaddor äter tomater, gurka, sallad, fullkornsbröd doppat i vatten/mjölk, morötter etc.
Inte alla sköldpaddor håller sig till en multi-kost okej? Känns som att jag slösat en massa tid på att trycka in en massa fakta när Bob endast äter sallad och ibland morötter.

Okej... Det var en lite udda grej att skriva.

I am Bob