imissyou

Han känner hur mobilen vibrerar i sin byxficka. Han vet att det är hon som ringer men ändå bestämmer han sig för att ignorera det och fortsätta kämpa sig fram genom snön som lagt sig så tjockt under dagen.
Han försöker titta framåt men han hejdas av snön som tränger sig in i hans ögon när vinden blåser mot honom.
Byggnaderna runt om honom är sorgsna och gatlyktorna lyser upp den mörka, iskalla natten.
Det finns ingen ute och han hör knappt något ljud, förutom vinden som susar i hans öron. Det enda han hinner se med hastiga blickar innan snön tränger sig in i hans ögon igen är julstakarna som står tända vid alla fönster förutom ett.
Vibrationerna i byxfickan får honom att bli ännu mer ilsken än när han smällde igen dörren mot hennes ansikte och bestämde sig att idag, just idag är lidandet över.
Det slutar att vibrera och han andas tungt och vet nu att det inte finns någon återvändo. Han kan inte gå tillbaka till någon som förstört honom, som ljugit och stulit det lilla hoppet han fick tillbaka efter olyckan.
Han drar sina fingrar mot sitt ansikte och känner ärren. De ärren är det enda hon någonsin gett honom fastän hon lovade att ge honom skydd.
Men idag är det över. Idag förändras allting. Ingen återvändo nu. Inga fler lögner eller tårar. Aldrig mer.
Han fortsätter att kämpa sig fram tills han ser en bänk. Bänken är täckt av snö men han sätter sig ändå och bryr sig inte om att snön börjat smälta och vattnet tränger sig igenom hans byxor.
Han sitter där en stund och vet inte var han ska ta vägen. Allting är stängt och kollektivtrafiken åker inte på julafton och det finns ingen som han kan vända sig till. Mobilen börjar vibrera ännu en gång och han tar upp mobilen ur fickan och ser hennes namn på displayen. Hur kan någon med ett sånt vackert namn vara så ondskefull?
Hur kan någon med så lena händer som en gång smekt hans kropp göra någon illa?

ahhh orkant. godnatt!