imissyou

Vi fortsätter att intala oss att inte titta bakåt men ändå gör vi det omedvetet.
Tankarna sprider sig som en sjukdom och jag kan inte sluta upprepa, tänk om..
Tänk om vi aldrig var tvungna att skilja oss åt?
Tänk om jag hade stannat när du bad mig?
Eller tänk om jag inte brydde mig så mycket...Det kanske lönar sig att vara kallhjärtad?

Det känns verkligen som att öppna sig för någon blir svårare för varje dag.
Man skäms och vill inte att någon ska se att du som alltid varit stark bryter till slut ihop.
It's like saying what we feel is no longer allowed.

Jag tror att jag behöver ett botemedel så fort som möjligt :/