imissyou

Jag har rätt så mycket att säga kring det här ämnet nu efter att ha funderat länge.
Alla har sina åsikter och dessa är mina..
Är du otrogen är du inte ärlig mot din partner eller mot dig själv.
Skulle någon vara otrogen mot mig skulle jag aldrig kunna förlåta.
Förlåtelse existerar inte ifall någon skulle krossa mitt hjärta på det här sättet.
Bara tanken att händerna som jag har hållit i har någon annan hållt.
Läpparna som jag kysst har någon annan kysst.
Ögonen som brukar vara riktade mot mig är nu riktade åt ett annat håll.
Jag försöker hitta en lösning på en väg att kunna lösa det här om
personen är på sina knän och gråter blod.
Nej, aldrig.

Då kanske folk säger, men tänk om du älskar snubben så mycket,
ge honom tid att visa hur mycket han ångrar sig (om han nu ångrar sig alltså)
Jag har levt ett liv innan he came along,
då vet jag att jag att jag klarar av att leva utan honom också.

Hade den här personen verkligen älskat mig skulle han vilja göra mig lycklig.
Det sista han skulle vilja göra är att såra mig, han älskar mig inte om han gör det.

För mig handlar det om självrespekt.
Skulle du nu förlåta och han gör om det så kan
du inte klandra någon annan än dig själv.

Once a cheater, always a cheater.