Such a load of crap!
Jag är lite småsur, kan bero på den onödiga dagen.
Jag har tänkt mycket på hur lärarna undervisar nuförtiden. Man går till skolan av en enda anledning, och den anledningen är att man ska lära sig. Man ska lära sig för att utveckla sig. Vad du än vill göra efter studenten är upp till var och en. En fråga som jag frågat mig själv i 2 år nu är.....*trumvirvel*
Varför förväntar sig läraren att eleverna redan kan innan man ens hunnit lära sig?
Läraren tar för givet att man till exempel från högstadiet redan kan alla engelska ord och inte behöver utöka sitt ordförråd. Jag tycker att kravnivåerna som lärarna själva har för eleverna är patetiska och orättvisa.
Yrket heter lärare av en anledning, du ska lära ut! Du ska inte förvänta dig att eleverna redan är lärda.
Om vår hjärna har så svårt att skilja på vad som är våra fantasier och vad som är våra faktiska upplevelser av världen, hur kan vi då vara säkra på vad som är verkligt och vad som bara är en hallucination? Och är det någon skillnad?
LÄS FILOSOFI DET VERKAR VARA EN KURS FÖR DIG!! YOU'LL LOVE IIIT
Ja, det är sant att många lärare går mycket på förkunskaper. Det är lättare att få ett högt betyg om man har mycket förkunskaper att visa upp.
Många filosofer vill gärna hävda att vi inget vet om den riktiga världen, för med tanke på hur vår hjärna arbetar så drömmer vi även när vi är vakna. Jag vill hävda att detta är bullshit. Hehe!
Descartes anser att man i sådana fall måste använda sig av förnuftet eftersom att händelserna i drömmar inte är lika sammanhängande som verkligheten. Alltså kan man avgöra om man drömmer eller inte bara man tänker kritiskt.
Hahaha. Han var en av sin egen sort. Egentligen så handlar frågeställningen om huruvida vi verkligen kan lita på vårt förnuft eller ej, eftersom det är lätt hänt att förnuftet infekteras av känslor och tankar, likt drömmar. Anledningen till att han sa att vi kan skilja på dröm och verklighet med hjälp av förnuftet är antagligen för att för att han levde under upplysningsperioden.
Själv så tycker jag ju att det han säger stämmer, eftersom jag inte tror på tanken om att vi inte kan skilja på verklighet och dröm.
Descartes var en töntig filosof som sa att vår hjärna och kropp inte är kopplade. Alltså vad vi tänker kan inte synas på en människas beteende. Så om du är jätteglad är det en självklarhet att man ler men det trodde inte han på.
Det du tänker, ser, känner, luktar och upplever får en stor betydelse för det konkreta i livet som jag skulle säga är verklighet.
Jag tror också på det han säger, för jag kan skilja på dröm och verklighet genom att tänka. "Jag tänker alltså finns jag"
Men hur kan du veta att det är verklighet bara för du ser, känner eller luktar på något? Du kan inte känna, se, höra eller ta på luften men du vet att den finns. Du vet att det finns genom rationellt tänkande, det som finns bortom det fysiska.
För att vara lite ond nu så om du läser om meningen så skrev jag "det konkreta i livet som JAG skulle säga är verklighet." Alltså jag själv. Om jag ska tänka på vad som är verkligt och vad som inte är enligt vad du säger så skulle jag fått utslag av stress och lidit av deprission. Vissa saker kan man helt enkelt inte finna svar, precis som i frågan om Gud finns eller inte? Jag nöjer mig med mina 5 sinnen för att veta att jag är vid liv och det är det enda beviset jag behöver för att veta vad som är verklighet och vad som icke är.
Finns för övrigt en psykologisk inriktning som säger att människans syn på världen påverkas väldigt mycket av vilka värderingar man har och vad man ahr varit med om tidigare i livet. Detta måste jag ju såklart hålla med om, eftersom jag är determinist. Men vidare så anser de även att på grund av detta så kan individen aldrig veta hur "den riktiga världen" ser ut. Det sista måste vara bullshit, enligt mig.
