imissyou

Jag borde egentligen sova för att få min "skönhets sömn" som man brukar säga men jag tror knappt att min snubbe bryr sig om jag ser lite trött ut imorrn, hehehe..
Det finns ingen tid att göra något längre, ändå ser jag alla stressa sig fram i framtiden.
Jag försöker stressamt ta mig till skolan för att inte komma försent varje dag medan andra stressar sig fram i en riktning som oftast ger mig ångest. 
Alla förstår mig när jag säger att det är en konst att ta sig till skolan när man helst vill ligga och sova för 2 timmars lektionen tycks aldrig ta slut.
Men sen när blev framtiden en sån tung börda?
Plugga, börja jobba, resa, gifta sig, skaffa barn, resa, grow old.
Det här en sån typisk "This is life" grej och jag kan bara säga att jag vill inte leva ett sånt liv där allt är så typiskt.
Jag vill bara LEVA! Vi har ingen aning om vad som händer imorgon och det är så det är.
Kanske är det så att människan alltid strävar efter det abstrakta? Äsch, vad vet jag?
Jag säger nu inte att jag är en 17åring utan drömmar, förhoppningar och längtan, för det har jag gott om.
Men som sagt, jag försöker endast ta mig till skolan varje dag. För mig är det där tillräckligt just nu.