imissyou

Jag fick sån lust att skriva ett inlägg även om engelskaläraren sitter i närheten och jag egentligen måste skriva ett arbete om George Orwell. Jag är väldigt dum som inte utnyttjar den här lektionen för jag kommer definitivt inte plugga under höstlovet!
Bara helt random så får jag upp en massa tankar i huvudet. Jag tänker på hur många som fruktar döden, som om det vore slutet på allt. Och det kanske det är också. Somliga tror att när man dör så finns det inget mer med det. Jag tror att det måste finnas något mer än att bara ruttna bort och låta maskarna käka upp dig. Fan vad förbannad jag kommer bli om jag har fel nu.
Jag tittar ner på mina handflator och kommer fram till att det får inte vara en slump att vi har dessa linjer. Livet får inte vara en slump!
Åh.. Hur orkar jag ens tänka?
Döden skrämmer mig inte ens. Det som skrämmer mig är hur världen är idag. Om krigen närmar sig Europa (Finns typ ingen chans, säger många. Men man ska inte ta något för givet) så kommer jag inte bara springa runt som en galning, jag kommer själv göra något. Vad, vet jag inte.
Det ska alltid finnas något som hindrar människan från något. Jag avundar alla människor som verkligen känner sig FRIA! Att vara fri menar jag då inte att man får göra vad de vill av sina päron eller att man får lite mer pengar än andra för att "shoppa loss".
Frihet för mig är när en människa står stabilt med båda fötterna på marken och är oberoende. Jag undrar om vi någonsin kommer bli fria från oss själva..

Magen kurrar och jag funderar på om jag verkligen ska publicera det här inlägget. Jag har en massa inlägg som jag skrivit som fortfarande hänger kvar. Synd.. Äsch!
Nu slutar lektionen, wohoo!!!
Tata!