imissyou

- Er sista uppgift i 8an är att skriva en uppsats. Uppsatsen ska handla om något man aldrig är för liten för att känna. Kan någon gissa vad det är jag pratar om?
Ingen räcker upp handen
- Ingen som vet?
En räcker upp sin hand
Kärlek

Den här dagen minns jag som om det vore igår. Vi skulle skriva om det klychigaste man någonsin kan skriva om. Den uppsatsen som jag skrev har jag läst om och om igen ett antal gånger och jag tröttnar aldrig. Självklart så skulle jag ha ändrat ett par stavfel och lagt dit och tagit bort ett par saker men fan vilken bra uppsats ändå!

När jag tänker tillbaka på grundskolan så saknar jag det faktiskt. Även om jag längtade efter gymnasiet mer än någon annan i klassen så ångrar jag att jag inte tog vara på tiden när jag faktiskt kunde stolt säga att jag var duktig i allt.
Det jag skulle vilja är att antingen vara liten igen eller vuxen på en gång. Det är oerhört jobbigt att vara mitt emellan för det är ju nu man ska fatta sina beslut. Det är nu vi måste vara redo! Jag är fan inte redo för något..

När började allt bli så jävla komplicerat?